Erik Engdahls ansökan för en biljett till TEDxUppsalaUniversity den 21:e september 2013

(Version 2013-09-05,
något ändrad 2013-09-30)

Ansökningsformaliteter:
Ansökningskategori: Grundutbildningsstudenter (30 platser), masterstudenter (26 platser), yrkesverksamma (20 platser), filosofie doktorer och forskare (12 platser), högskolelektorer och professorer (12 platser)
Jag är yrkesverksam.

Är du aktiv i uppsalaregionen?
Jag arbetar i uppsalaregionen.

Har du tidigare bevistat ett TED- eller TEDx-evenemang?
Nej!

Har du tidigare föreläst på ett TED- eller TEDx-evenemang?
Nej!

Varför jag vill bevista TEDxUppsalaUniversity-evenemanget:
Jag vill bevista TEDxUppsalaUniversity-evenemanget eftersom jag tror att jag har ett viktigt bidrag på gång vad gäller hållbarhet. Att bevista evenemanget skulle ge mig en värdefull ytterligare impuls för att låta världen få reda på mitt bidrag.

Jag var inte säker vilken ansökningkategori jag borde välja bland "radioknapparna". På slutet av 80-talet erhöll jag en teknologie doktorsgrad i kvantkemi. Sedan dess har jag varit verksam på många olika sätt inom forskning och utbildning. Ett av dem är att jag, som oberoende forskare, utarbetade en metod - kallad "avdogmatisering" (Se nedan!) - för att arbeta med teorier om mänskligt agerande i vid mening, t.ex. i samhälls-, beteende- och utbildningsvetenskaper och neuropsykiatri.

De senast åren har jag gått ett antal studentdrivna kurser på Uppsalacentret för hållbar utveckling (CEMUS), bland dem kursen "Agenter och strategier för förändring - I riktning mot global hållbarhet" där min projektgrupp undersökte förutsättningarna för att införa demokrati i Egypten.

I sin bok "Välfärd utan tillväxt" argumenterar Tim Jackson för att losskoppling mellan ekonomisk tillväxt och använding av begränsade naturresurser/utsläpp av koldioxid är ett osannolikt scenario.

I huvudsak håller jag med Jacksons slutsats. Jag påstår dock att en slags losskoppling verkligen är möjlig. Vi lever fortfarande under människans förhistoria då nästan alla vuxna är intrasslade i en evig behovstillfredställelsejakt. Den är evig eftersom den aldrig leder till ett tillstånd av inre frid ("tillfredshet"). Denna jakt kan ses som ansvarig för ohållbar utarmning av naturresurser, utsläpp av koldioxid och överskridande av planetens gränser.

Jag tänker på en annan typ av losskoppling. En losskoppling som jag betraktar som mer relevant och mer ändamålsenlig, nämligen losskoppling mellan behovstillfredsställe/problemlösning och återvändandet till ett tillstånd av inre fred ("tillfredshet").

Detta skulle öppna möjligheten att söka tillfredsställelse/lösning med NYFIKENHET som drivkrat snarare än att ihållande i misstro påminnas om det otillfredställa behovet/olösta problemet. Att söka och att finna lösningen utan skadliga biverkningar skulle bli en verklig möjlighet.

Är detta möjligt? Ja, det är det verkligen! Nästan varje nyfött barn föds med ett tillit som är kvalitativt fullständig men kvantitativt ytterst liten.

När det unga barnet får ett problem behöver det en "icke-görande" empatiskt tillitsomgivning från föräldrar eller alla omsorgspersoner för att vara i stånd att behålla sin kvalitatitivt fullständiga tillit genom att bejakande ta emot livets smärtor. Genom sådant bejakande kommer tillitens kvantitet att steg för steg öka under det att tilliten bibehåller sin fullständiga kvalitet.

Denna ursprungsvisdom placeras dock under tidig barndom mer eller mindre i glömskan gömma genom att förvärva en fördom, detta som ett "nödvändigt" genialt sätt att överleva det förtryck som karaktäriserar barndomen nu under vår nuvarande människans förhistoria. Den viktigaste delen av förtrycket härör ur omständigheten att de vuxna omkring barnet misslyckas att tillhandahålla en tillräcklig god tillitsomgivning då de själva är rädda för livets smärtor.

För min version av losskoppling och annat förelår jag ett teoretiskt ramverk som jag kallar för "avdogmatisering", metoden jag omnämnde i det andra stycket ovan.

Avdogmatisering är som intellektuell aikido där man identifierar den fördom som man måste förvärva för att bete sig på det stelbenta sätt som teorin förutsäger. Oskadligt agerande kräver fortlöpande flexibla värderingar. Oskadliga ageranden är oförutsägbara och kan inte beskrivas med en teori.

När avdogmatisering tillämpas på en ideologi som förespråkar diverse ageranden elimineras dess parasiter såsom att bekämpa det Onda (livets varningssignal) och "fienden".

Inom några år ämnar jag påbörja min andra omgång forskarstudier som en plattform för att förvärva auktoriteten att introducera min avdogmatiseringsmetod.

I de ovan nämnda forskningsområdena råder en hög grad av "metodfetischism", d.v.s att forskning ska bedrivas i enlighet med en redan etablerad forskningsmetod. Det är därför auktoritet verkligen är nödvändig för att introducera metoden i forskningen.

Här följer länkar till tre sidor på min webbplats:

Självpresentation
http://www.erikengdahl.se/presentations/pres1-sv.html

En något mer utförligt presentation av avdogmatisering
http://www.erikengdahl.se/dedog/dedog1-sv.html

Jag har blivit intervjuad om avdogmatisering
http://www.erikengdahl.se/dedog/unn-intervjuar-erik1-sv.html

Den sökande har utvalts av arbetsgruppen för TEDxUppsalaUniversity att tillhöra publiken bestående av hundra personer.

* * * * * * SLUT * * * * * *

Dela på Facebook!